Hej alla glada
Är ni nyfikna på hur det gick för mig i går på vårruset.... :)
Jag mådde inge vidare i går, men bestämde mig för att åka en då! Min pappa skjutsade mig och tog hand om rasmus. Micke hade fotbollsmatch samma tid, han såg lite bekymrad ut när ja sa att jag bestämt mig för att springa. Jag förstår honom, jag hade inte gillat det heller.
Men jag kan bara inte säga till alla att jag bangade.
Jag drack en massa vatten och sportdryck innan jag sprang i väg.... vilket resulterade i håll på en gång :( inge vidare! Jag var långsammare en förra året då jag tog mig runt på 33min. Men då jag har varit "svimmig" och har grymt ont i halsen, så bestämde jag mig innan för att inte ta ut mig för mycket Jag vill ju inte svimma i spåret! Usch vad pinsamt! jag hade nog hellre dött en att svimma! Men jag kände mig "pigg" när jag kom i mål och fick en smutsig snorig puss av min minsta suporter Rasmus :)
Jag kom runt på 35 min, helt ok, jag är nöjd!
Jag gjorde en annan sak som jag var grymt stolt över i går, förutom att jag tog mig runt. Min lilla syster Sanna (OBS ingen blogg för de som inte gillar bilder med mycket hud) utmanade sig själv här om dagen och var sen så stolt över att hon lyckats. Kan hon kan jag!! Som ni vet har jag sjuk kropps noja! Första året då jag och mamma sprang tjejemilen, sprang jag i JEANS!! Förra året sprang jag vårruset i t-shirt och träningsbraller. Min utmaning var att detta år springa i linne!!! USCH! Tänk att visa allt sitt "flebb" i enbart linne och träningsbraller!!! Men jag gjorde det!! Jag väger ca 14 kilo mer nu en när jag sprang tjejmilen! En då vågade jag springa i linne denna gång!
Är ni nyfikna på hur det gick för mig i går på vårruset.... :)
Jag mådde inge vidare i går, men bestämde mig för att åka en då! Min pappa skjutsade mig och tog hand om rasmus. Micke hade fotbollsmatch samma tid, han såg lite bekymrad ut när ja sa att jag bestämt mig för att springa. Jag förstår honom, jag hade inte gillat det heller.
Men jag kan bara inte säga till alla att jag bangade.
Jag drack en massa vatten och sportdryck innan jag sprang i väg.... vilket resulterade i håll på en gång :( inge vidare! Jag var långsammare en förra året då jag tog mig runt på 33min. Men då jag har varit "svimmig" och har grymt ont i halsen, så bestämde jag mig innan för att inte ta ut mig för mycket Jag vill ju inte svimma i spåret! Usch vad pinsamt! jag hade nog hellre dött en att svimma! Men jag kände mig "pigg" när jag kom i mål och fick en smutsig snorig puss av min minsta suporter Rasmus :)
Jag kom runt på 35 min, helt ok, jag är nöjd!
Jag gjorde en annan sak som jag var grymt stolt över i går, förutom att jag tog mig runt. Min lilla syster Sanna (OBS ingen blogg för de som inte gillar bilder med mycket hud) utmanade sig själv här om dagen och var sen så stolt över att hon lyckats. Kan hon kan jag!! Som ni vet har jag sjuk kropps noja! Första året då jag och mamma sprang tjejemilen, sprang jag i JEANS!! Förra året sprang jag vårruset i t-shirt och träningsbraller. Min utmaning var att detta år springa i linne!!! USCH! Tänk att visa allt sitt "flebb" i enbart linne och träningsbraller!!! Men jag gjorde det!! Jag väger ca 14 kilo mer nu en när jag sprang tjejmilen! En då vågade jag springa i linne denna gång!
Jag var beppe vakt en stund i går också! Oj oj, de är inte lätt! Dom springer åt alla håll och tuggar på allt möjligt konstigt! I går var sista dagen mamma hade dom, in morrn skall dom till sina nya ägare! Tur att det är våra grannar, så man kan nosa och gosa lite på dom!
Jag hann faktiskt göra ett LO i går och tvätta och städa bort alla scrapsaker från vardagsrummet! Duktiga jag! :)
1 kommentar:
Aw <3 Fina du, vad glad jag blir! Du är vacker och det kan inga kilon i världen ta ifrån dig! Kvinnlighet snarare än tjock, skull jag beskriva dig som :)
Trots att jag gråter nu (bråkar med mitt ex) kunde man ändå ana ett leende hos mig då jag läste "(OBS ingen blogg för de som inte gillar bilder med mycket hud)". Min blogg ska vara blottad i det fysiska och det psykiska då det stärker mig att inte skämmas över hela mitt jag längre.
Jag diskuterade detta idag med en väldigt nära vän till mig, att jag ändå kan tycka att det är jobbigt då jag inte vill att ni -min familj- ska tycka att det är jobbigt.
Men att jag samtidigt inte kan förminska mig, för då börjar hela grejen om igen. Min skam, min skuld, mitt självsvek. Det måste vara okej att ha en kropp och vi är alla nakna under kläderna. Men sen är gränsen mellan tacky och smacky tunn ;)
Tack igen för ditt stöd, jag önskar dig allt gott och massa kramar!
Skicka en kommentar