Tiden går så låååångsamt

Jag har fått en fråga om hur det gick i går när jag berättade för tjejerna om Micke.
Jag vill aldrig behöva göra mina tjejer så illa igen!! Jag började gråta innan ja ens hade berättat, de gjorde så ont! Kajsas chockade min är svår att få bort från näthinnan! Båda grät så klart. Kajsa repade sig fort och började leka med Rasmus. Vilket inte kändes bra, ja vet att hon va mer ledsen men ville inte visa de. Madicken pratade om Micke hela kvällen. - Här har man gått å längtat efter Micke i två veckor, så är han borta när man kommer hem, sa hon.

Vi åt middag hos min mamma på kvällen, Madicken pekade på Mickes stol å sa, där ska Micke sitta. Ja vill inte prata om de sa Kajsa. Mmmm inte bra, Madickens reaktion är mycke sundare en Kajsas. På kvällen kröp Madicken i hop i soff hörnan å grät å grät å grät. Tillslut började även Kajsa gråta, så jag ringde faktiskt Micke. De tog i mot, jag vill ju inte ha någon kontakt med honom, han har ju trotts allt valt bort mig. Men jag tyckte att tjejerna var värda ett bättre slut.
Micke kom som ett skott!! Inge snack, trotts att klockan va 21,30!

När tjejerna hörde honom i dörrn flög dom upp ur soffan och in i hans famn! De va så vacker å så sorligt på samma gång! Dom stod länge länge å kramades. Sen la han tjejerna å stannade hos dom tills dom somnat.

I dag såg Madicken ledsen ut när hon kom in genom dörr efter skolan.
Vad är det sa ja? Hon sparkade lite på Mickes skor som står innanför dörrn. Mickes skor, så hon bara. Ja förstod, hon behövde inte säga mer, ja kramade bara om henne.

Just nu är vi tre tjejer som sörjer förlusten av Micke. :(

Jag har dock dövat mina ensamhet med att shoppa lite :)
De är balsam för en trasig själ :)
Ja och Rasmus tog bussen till ett av våra centrum här i Gustavsberg. Rasmus älskar att åka buss och va lycklig. Inte ens när vi gick in på Lindex protesterade han. Sen röjde vi runt där, han å ja. I bland hörde man en liten röst -Mamma, var är du? Ingen rädd röst, utan en nyfiket frågande. Här e ja, ropade jag. Ok, kom de tillbaka. Han är så underbar.
Mamma hålla handen! Å älskling ja kan inte nu, ja kollar kläder. Så blev de tyst. Hmm va tog han vägen nu tänkte ja. När ja kollade upp stod han å höll en av skyltdockorna i handen :)
Hi hi hi, stackarn, ja va gör man inte när mamma inte har tid!

De har bara gått två dagar, men de känns som de gått mer. Ja tror ja ska ge upp hoppet, det är nog ingen idé att hoppas på att han skall komma tillbaka. Han har ju faktiskt sagt till mig att han inte älskar mig, så hur korkad är inte ja om ja sitter här å hoppas....
Men de gör så ont, de e så tomt, han fattas mig....

P.S Kajsa berättade i kväll att hon har en pojkvän..... å så spännande (kul att nån i familjen har de...) ja va tvungen att veta allt! Hon berättade så snällt. Så söt, tänk va stor hon börjar bli nu :)