13 år av saknad

I dag är de en sån där dag igen, en sådan där jobbig dag.
Men den gick faktiskt bättre en de brukar, kanske för att ja inte är ensam, utan har alla barnen här.
I dag är de 13 år sedan min pappa gick till jobbet å kom aldrig mer tillbaks.
Båten han och hans kompis åkte i slog runt, de regnade, va stora vågor och båten var packad till max. Pappa orkade inte simma. När polisen sa att hoppat va ute, hade vi ingen kropp att begrava. De tog 5 år innan en farbror hittade de som fanns kvar av honom i vassen. Skelett med gummistövlar på.

Så i dag har vi varit och tänt ljus på hans grav, barnen, mamma, lillesyrran och jag.

Rasmus vet att min pappa sitter i himelen på en stjärna.

Jag blev chockad när jag kom till graven, alla blommor syrran å ja plantera för 2 mån sen va borta!! Graven såg tom å skabbig ut!

Madicken hade gjort ett armband som hon ville lämna på graven, de fick bli ett smycke till lyktan.

Lyktan har blivit gräsig när dom har klippt gräset, ser ut som skägg :)

Vi avslutade hela kyrkogårdsbesöket med ett lövkrig :)

Stackars lillebror helt oanande.... å en moster som flyr :)

Söta lillesyrran