I går kom den fram, sanningen som krossade mitt hjärta... igen...
Han packade sin väska och gav sig av, ja vet inte var.
Mitt hjärta ligger fortfarande kvar på golvet i små små bitar, jag orkar inte plocka upp bitarna.I morse var hans sida av sängen kall och tom, jag hittade en av hans använda tröjor, jag borrade in näsan i tröjan och drog in den underbara doften, den doften som förut va min trygga, underbara värma man, jag som låg på hans arm i sängen, kände hans underbara doft. Nu e de inte så längre, doften finns bara på en tröja. Jag skulle göra allt för att få ligga på hans arm, känna värmen, doften, tryggheten.
ÅÅ kära syster-yster!
SvaraRaderaSom jag tänker på dig!
Men...? Vad har hänt?? Inget allvarligt väl? Hoppas att Micke bara rest iväg tillfälligt. Om inte:
SvaraRaderatusen och åter tusen kramar! Du klarar det här...