Jag saknar dig redan

För 2 år och 9 månader sen gifte jag mig med min stora kärlek, min bäste vän, mitt liv!
I dag har han gått. Vi har skrivit på papprerna och jag har lämnat tillbaka ringen.

Jag kunde inte sova i natt, ville inte att natten skulle bli dag, ville inte se honom gå och veta att jag nu är ensam. Jag var vaken när han skulle gå upp. Han kramade mig hårt och gick sen, jag såg honom gå, hörde hur han gjorde sig ordning och gick. Jag kunde inte somna om, låg i mörkret och funderade på hur jag skall överleva nu! Jag vill inte vara ensam, ja vill leva med Micke, jag älskar honom så mycke.

Jag har bett honom att inte höra av sig, inte sms:a eller ringa, om ja vet att han kommer att göra de så kommer jag bara sitta å vänta på de. Men endå när jag fick sms i morse så hoppades jag att de va han... men de va de så klart inte.
När jag gick upp, gick ja runt i huset för att se om han lämnat nån lapp eller liknande... men de har han så klart inte gjort. Undra hur länge jag kommer sitta här å vänta, hur lång tid kommer de ta för mig att fatta att det är över?

Jag lovar er att de inte kommer bli nån "skitig" seperation, inge bråk å skitsnack inför barnen, jag är inte sån. Ja vill bara att han skall komma hem! Snälla kom hem!