Gråtit å packat.....

I dag har ja packat ner de mesta av Mickes saker (om man inte räknar med vinden...)
Jag har packat å gråtit å packat å gråtit! Ja har skakat i hela kroppen, de va så sjukt jobbigt.
Jag har läst alla våra gamla kärleksförklaringar, hur kunde de gå så fel??
Hur kunde en kärlek som va så stark å innerlig sluta så här??

Jag önska jag hade njutit mer när han fanns här vid min sida, men va hade de hjälpt nu??
Nu gapar garderoberna tomma, inga saker som doftar han finns kvar i badrummen, alla skorna å jackorna är borta... i mitt hjärta gapar ett stort svart hål! Kan nån någonsin göra mig glad å lycklig igen??