Oj vilken dag ja haft i da!
I morse när ja vaknade längtade ja till just denna stund, då dagen skulle vara över.
Nu är denna stund här å ja kan stolt konstatera att ja överlevt!
De började me att klockan ringde vid 05,00 i morse, inget ovanligt i och för sig....
Ja va på jobbet vid 06 och lyckades få till en bra öppning :)
Vid 09 drog jag mig mot Kajsas skola, vi har fått en kurator tid då då hon för några veckor sedan började gråta på utvecklingssamtalet i skolan. Jag va lite nervös över detta möte med kutatorn då ja vet att Kajsa verkligen inte ville gå och prata!
Men de gick bra, Kajsa va jätteduktig och kuratorn fick ur henne mer en "vet inte" och "typ" ;)
Skyndade mig tillbaka till jobbet. Även om ja inte behövde känna mig stressad så gnagde de lite i magen hela dan.
efter jobbet skyndade jag mig till dagis, för i da va de julpyssel på dagis. De va mellan 15-17 och ja va näst sista mamman!!! Va jobbar alla andra föräldrar me!!?? Rasmus satt själv och pyssla, åå mitt hjärta brast :( När han såg mig sa han glatt, hej mamma, ja trodde inte du skulle komma! Tydligen hade fröknarna fått släpa in Rasmus som vägrat gå in förens mamma kom.
Men men, nu va den sena mamman på plats å vi börja pyssla för fullt :)
Sen kom dagens jobbigaste grej.......
I går ringde Mickes mamma och medelade att Mickes morfar dött. Vi grät ihop halva kvällen.
Mickes mormor hade bestämt att de skulle vara en "snabb" begravning.... vilket inebär att vi alla i familjen (dock inga barn) åkte upp till sjukhuset och tog farväl av Mickes morfar som låg där finklädd i sin säng.
Jag hade bestämmt mig för att inte gråta, att vara stark för Mick, ett stöd.... hmmm de gick väl inge vidare, de tog bara några minuter så grät ja!
Vi fick alla varsin röd ros och gick fram en å en å la rosen vid morfars händer och klappade lite på honom. Han va så vacker å fridfull där han låg.
På nått sätt va de så vackert att de va bara vi, den närmsta familjen, som kunde gråta ihop, slippa präst och sjunga, stor kyrka och den där pinsamma kännslan av att gråta.
Would you know my name
If I saw you in heaven
Will it be the same
If I saw you in heaven
I must be strong, and carry on
Cause I know I don't belong
Here in heaven
Would you hold my hand
If I saw you in heaven
Would you help me stand
If I saw you in heaven
I'll find my way, through night and day
Cause I know I just can't stay
Here in heaven
Time can bring you down
Time can bend your knee
Time can break your heart
Have you begging please
Begging please
(instrumental)
Beyond the door
There's peace I'm sure.
And I know there'll be no more...
Tears in heaven
Would you know my name
If I saw you in heaven
Will it be the same
If I saw you in heaven
I must be strong, and carry on
Cause I know I don't belong
Here in heaven
Cause I know I don't belong
Here in heaven
3 kommentarer:
Jahapp... nu har man gråtit på jobbet också.
Det var vacker skrivet men så klart otroligt ledsamt och jag beklagar sorgen <3
Du får hälsa Micke och hela familjen så klart.
Det där med dagis...
Jag förstår vad du menar! Våran minsting hade julpyssel för 2 veckor sedan och den började 15 så jag fick skicka våran stora tjej dit för att ingen av oss skulle hinna till kl. 15 och att hon inte skulle känna sig ensam. Men på ngt sätt så är dom vana eller så visar dom inte det att " jaha, du kom inte i tid men det gjorde alla andras föräldrar" jag vet inte vi är ju med dom 100% i allafall och dom vet att vi finns där vad som än hender...
Ha det så gott nu och ta hand om varandra så får vi synas snarast möjligt.
Kram// Bölden
beklagar sorgen :(<3
Måste vara väldigt tufft för Micke nu, lider med er alla...!
Tur att han har en så stor familj att dela sorgen med...
Kramar
Skicka en kommentar