Självklart jobb, men också lite julgransköp å så klart firat Kajsa som i morrn fyller 12 år.
Det är pappa vecka just nu, men då Fredrik skulle på julbord å vi fick "låna" tjejerna en natt så passade vi på att fira Kajsa.
Det blev ett mindre kalas en vanligt, då de bara var "vår" sida av släckten, Fredriks släkt firar Kajsa i morrn.
Tanken va att pärlsockret skulle vara rosa, men den röda karamellfärgen va slut, så de blev gult...
Kajsa hade önskat sig en ny kamera och webbkamera, vilket vi hade köpt, Kajsas min när hon öppnade kamera paketet va oslagbart, underbart, va paff hon blev :)
Mosters goa kille :)
Mosters Goa tjej :) Madicken va så vacker med maskara å glansiga läppar..... va har hänt med min lilla tjej??? Har nån sett henne för ja tror ja tappat bort henne....
Här om dan åkte Micke, Rasmus å Kajsa å köpte gran-
En stor hög gran blev de i år :)
Micke å vi tjejer har vart annat år då vi bestämmer färg, då vi inte gillar lika..
Jag vill ha guld/rött Micke vill ha Djurgårds färger. Så i år går granen i guld rött blått.
Rasmus sätter i ljus
Årets kulor
Rasmus har hängt tre saker på en gren, men ja sa att de blir bättre om man hänger på olika grenar, så då gjorde han de :) Duktig kille.
Färdig!
5 kommentarer:
HA HA HA va vi skrattade när vi läste att Micke ville ha en Djurgårdsgran!!! DE VA PRECIS VA MATS OCH PHILIP OCKSÅ SA IKVÄLL NÄR NELLIE SKULLE BÖRJA KLÄ GRANEN :D
Men eftersom Nellie klädde granen själv och därför fick bestämma så blev det "bara" rött och guld :)
Jag önskar er en riktigt härlig julhelg. Kram!
Önskar Kajsa grattis i efterskott (och er alla god fortsättning)!
I din sida av släkten saknas dock din andra lillasyster....
Kram
Hej liten syster yster
Du vet att du alltid är välkommen hit. Du vet att ja i många år försökt sms dig, men inget svar, du har alltid varit bjuden men alltid tackat nej, tyvärr blir de så att man tillslut slutar fråga.
Men som du vet är du alltid välkommen!
Kram kram å hoppas du haft en bra jul, de ligger en julkapp här till dig, men Katja glömde ta me den när hon va här, så ja kanske slänger iväg den me posten.
Hej!
Tack för svaret och ursäkta min sena respons.
Jag kan dock inte alls komma ihåg att jag någonsin fått några sms, kanske var de skickade till fel nr? (Ett gammalt eller så.)
Men jag uppskattar att du har försökt även om det inte nått mig.
(Tack också för julklappen!)
Men jag hoppas ni vet, förstår och inser att min frånvaro inte varit personlig mot er.
Det är så synd att ni inte har kunnat/"fått" lära känna mig närmare för då hade ni verkligen vetat varför jag inte varit där med er.
Självklart är en av mina största önskningar, förhoppningar och mål att jag en dag kommer ha limmat ihop min mosaiksjäl så att jag är hel igen. Men det är en resa och jag har påbörjat den mer än vad ni tyvärr vet, eftersom ni inte alls vet vad som pågår i mitt inre och liv.
Det är som ett pussel där varje del har sin plats för att skapa ett helhetsmönster. Du och din familj är absolut en del av mitt pussel. Jag vill kunna ha en bra relation med er, i framtiden jag dagligen kämpar för.
Du har varit en del av min barndom och uppväxt och vi har samma pappa. En pappa jag har insett att jag inte vet så mycket om. En pappa som jag förmodligen älskat på ett helt annat sätt än du. Jag älskade honom på ett barns vis, men du fick även uppleva faderskärleken i vuxnare form.
Nån dag skulle jag vilja vara så ihoplimmad med krosssäkert lim, att jag kan träffa dig (och er alla) och faktiskt på djupet prata med dig.
så du kan berätta mer om dig, vår pappa och så jag kan berätta mer om vem jag verkligen är.
För något som slår mig ofta är att barnet Sanna som du en gång kände och träffade mycket -
är borta.
Hon finns inte mer.
Fast samtidigt så finns hon mer än någonsin.
för det är nu jag återupplevar det barnet och går igenom vad som krossade henne så.
Jag försöker återuppliva henne med konstgjord andning som ska utvecklas till äkta andetag och hjärtslag.
Barnet är borta i fysisk form, men hon lever kvar i mig och kanske är det därför jag än idag är så sorgsen.
För att det barnets tårar skapade en inombordsöversvämning i mig.
Men alla tårar som inte gråts ut fryser till is inne i hjärtat.
Jag önskar ibland att jag som den 21åringen jag är idag, fick träffa den 6åriga jag. Innan allt hände. Innan alla trauman som skapade en människa som flydde från sig själv.
Så att jag kunde krama henne, berätta att fruktansvärda saker snart kommer att ske, men att det finns en glöd, en låga i henne.
Och den får aldrig sluta brinna.
Men den får heller inte bli en mordbrand.
Ta hand om elden som du tar hand om en duva. Håll den inte för hårt - för då kväver du den.
Men håll den inte för löst
- för då flyger den iväg från dig...
Många kramar
Skicka en kommentar