torsdag 3 juli 2008

Underbara Helena!

ÅÅÅ du fina Helena! Vilken kommentar du har gjort på mitt dumma inlägg! Jag tog det verkligen till hjärtat! TACK du har så rätt och det vet du, för du har ju alltid rätt :) eller hur :)

I dag känner jag mig lite friskare! Jippy, för jag orkar inte vara sjuk längre. Har dock sovit 3 timmar mitt på dan (Helena, de var därför jag inte svarade när du ringde... jag sov ;)
Nu på kvällen lämnade vi bort Rasmus till vår grann tjej Carro, världens sötaste tjej, med en mycket vass tunga om man inte passar sig :) Men mig gör det inget, hon är precis som ja var i samma ålder, så jag vet att det låter värre en vad det är :) Hon är dock guld värld, hon tog sig ann att ta Rasmus utan att blinka. Hon kom hit vid 17,00. Vid 20,00 la hon honom... han somnade på 8 MINUTER!! 8 MINUTER!! Herregud, så snabbt! Hon satt och kolla tv när vi kom hem, dom hade nog haft det bra! Tack Carro.

Jag och Micke var och kolla på Narnia... å jag älskar den typen av filmer! Jag vill också vara en snygg prinsessa med pilbåge!! ;)

Innan vi åkte gjorde jag ett grav test... jag har mått illa ett tag och alla tjatar om att jag är gravid. Jag vet längst inne att jag inte är det, men endå så gnagde lite oro! Men det är inte någon bebis som gör att ja mår illa, för jag är inte gravid! Det skulle inte passa allt för bra att bli gravid nu, när jag kommit in på skolan och vi skall åka till Thailand.. men endå, så känns det tomt i hjärtat.. fast skönt också... men lite tomt.

Självklart så såg jag 3 gravida tjejer inne på bion!!! Och filmen började med att en kvinna föder barn! ÅÅÅ man blir ju så sugen! Men min tid kommer....
Madde och jag när Rasmus låg i magen.
Rasmus mage...
ÅÅ måste erkänna att jag blir lite sugen när ja ser bilderna.... men den som väntar på nått gott...

2 kommentarer:

  1. ååå, fina magen....
    min tid kommer också!
    jag har alltid rätt? hmmm näääeeee
    men ibland ;)
    KRAM

    SvaraRadera
  2. Åh ljuvligt!

    Nästan så att jag själv vill ha barn - haha! Nejdå, inte en chans. Inte nu, inte på länge.

    Jag kan sakna barnet jag var. Hade jag haft lilla Sanna i min famn nu hade jag berättat för henne att hon måste våga stå på sig - annars kommer nån annan göra det. Jag skulle berätta för henne vilka fällor hon ska undvika och jag skulle trösta henne från de tårar som ska komma. Berätta för henne att hennes pappa kommer försvinna inom kort, men att han ändå alltid finns kvar i hennes minne.
    Be henne förlåta de dumheter hon gjort och ska göra och framför allt förlåta sig själv för att hon förspillde hennes kanske mest dyrbaraste utvecklingsår.

    Förklarat för henne att hennes blonda lockar snart kommer bli svarta, ljust går från mörkt.

    Men ljuset kommer återvända
    - men inte i håret. Hon måste alltid tro att ljuset kommer återvända.
    Det är hennes hopp.

    SvaraRadera