måndag 16 juli 2012

Första semesterdan




Så va hon hemma igen....
Å lika social som vanligt :)
Känns konstigt att Kajsa varit borta i 2 veckor å upplevt en massa utan att jag varit me.

Hon sov halva dan ida, vilket ja helt klart förstår, sova på plan, tåg å ett å annat hotell är nog inte helt lätt. Men nu är hon hemma å vipps kändes allt som vanligt igen :)

Hon följde gladeligen me mig å mamma på en tripp på lindex, gymmet å ica :)
Vi tog en fika först :)



Jag har haft en såndär typiskt gravid gråtar dag ida.
Allt känns tungt å tråkigt, vill bara fly! Så för att orka handla va ju tvungen att pigga upp mig med en fika...
Känns lite tråkigt dock att min första dag på semestern skulle bli en gråtdag :(
Jag hade sett framför mig hur jag skulle fira denna första dag med att baka kanelbullar å bjuda glada barn i solen på mammas nybakta bullar......

Men så blev de då rakt inte....

På kvällen ringde Nina å fråga om vi ville följa me å åka ring
(efter deras båt)
Å ja älskar spontana sommar saker!! så ja tacka såklart ja :)






Modiga Madicken åkte medans Rasmus bada. Han bada å bada å bada tills han skaka å va blå.

En riktigt mysig kväll blev de.
Jag älskar att åka båt å göra små utflykter, de gör mig lycklig.
Så att Nina ringde ida på min gråt da passade hur bra som helst !!

I morrn är det min födelsedag....
Jag vet inte varför jag har så svårt för just denna dag, men helst vill jag bara ligga i sängen, äta choklad å kolla film.

På nått konstigt sätt känner ja mig så ensam på min dag. Knäppt. Sen brukar ja alltid undra varför min pappa inte ringer, tills de slår mig att han inte lever längre.... De va ju en väldigt massa år sedan han dog så jag borde ju ha fattat vid detta laget, men icke.

- Posted using BlogPress from my iPhone

2 kommentarer:

Lillasyster Sanna sa...

Hej syrran!

GRATTIS GRATTIS GRATTIS! HURRA HURRA HURRA för dig!

Hoppas verkligen att du haft en härlig födelsedag med mycket kärlek!

Pappa har sannerligen lämnat ett stort tomrum efter sig... Jag drömmer om honom ibland och vaknar upp alldeles förvirrad att han inte finns här hos oss :( En sorg som aldrig kommer läka... Och en kärlek som aldrig kommer ta slut.

Återigen:
Stort grattis till dig, min vackra syster!

Kramar
Sanna

Anonym sa...

Jag känner precis likadant på min födelsedag, det är tufft, tufft, tufft.
Än värre när man är gravid med vill jag påstå.
Du, kom ihåg att det är inte du som är sådär gråtig, det är hormonerna, du är sprudlande & alldeles för snygg utan att du inser det!
Puss på din fina rara Karin!
//Jessica