tisdag 31 juli 2012

Saker man inte får prata om

Ja vet, vissa saker får man inte prata om.....
Men ni som känner mig vet att jag oftast pratar om sånt man inte får prata om, vilket jag ibland får kritik för. Men jag "lär" mig aldrig, så nu ska ja prata om nått gravida inte får prata om...

Idag har jag haft en gråtdag!
Jag vet att jag har så mycke att vara tacksam för men just nu känns de bara tufft, sjukt tufft!

Jag har längtat efter att illamåendet ska ta slut, att jag ska få fin gravid mage, känna de sparka, planera å förbereda, känna glädje å spänning.

Nu sitter jag här i 7 månan å vill inte längre ha någon bebis, ja vet, man får inte säga så :(
Jag känner mig tung, min kropp gör ont, trött, humöret åker bergochdalbana, jag fick ingen fin mage jag fick en enormt stor rumpa å hemskt feta äckliga lår!!

Min kropp gör så ont!! Jag kan inte minnas att de gjorde såhär ont så tidigt i graviditeten tidigare. Magen gör ont, jag vill ta av den å andas lite. Jag har mycke värkar, inte sådana som mensvärk, utan sån som man får när de är på riktigt, en kramp, magen blir hård å ja får sån ångest i kroppen. Lite läskigt :/

Jag hittar inga byxer som sitter skönt å troser gör mig GALEN just nu!! Alla rullar ner å gör ont! Även gravidtroser!
Just nu går jag runt i stora klänningar å ser ut som ett tält!!

Jag känner mig sjukt äcklig å osexig å vill helst inte att Micke ska se mig naken! Fy, ja vill ku inte skrämma stackarn!

Jag har de 3tidigare graviditeterna kännt mig vacker å älskat att ha mage. Å vist magen är väl ok, inte rund å vacker mer som en tjock klump, men ok, men rumpan å låren!! OMG!!

Jag blir helt slut av värmen! Jag å alla andra i Sverige har längtat efter sommar å semester....
Nu lider jag av värmen :(
Jag vill inte visa mig på stranden,
Å min stackars familj vill självklart inte sitta inne, å egentligen inte jag heller, jag vill bli brun å njuta av solen å naturen.

Jag har ont i ischiasen å foglossning, vilket gör att jag har svårt att röra mig, allt gör ont, men även sitta å ligga gör ont. De känns som om min kropp förtvinar!!

Jag har svårt att plocka upp saker från golvet, knyta skorna, fixa tvätten, bära tungt.
Ingen av barnen hjälper mig, å vist de kanske man inte kan begära, men ja gör allt för mina barn! De mesta dom vill ha får dom, så lite hjälp å förståelse nu skulle sitta fint...
Som tur är så hjälper Micke mig med allt ja vill.

Å så är jag livrädd för att föda!!
Trotts att jag har haft 3 bra förlossningar innan är jag så rädd!! Så rädd att jag bara vill springa här i från!

Jag vill inte föda, inte amma, de gör så sjukt ont!! Inte ha nått barn. Jag kommer inte orka med en bebis.... Men de är klart, jag känner att jag inte orkar med en bebis så som jag mår just nu, å jag kommer ju inte vara gravid å ha bebis!

Så ja har gråtit halva dan i da!
Stavkars Micke har tröstat å tröstat....

Så, nu har jag sagt allt de förbjudna man inte får, å ja förstår om ni inte tycker att jag förtjänar ett till barn, å ja vet att detta barnet förtjänar en bättre mamma en jag.

- Posted using BlogPress from my iPhone

5 kommentarer:

Lotta sa...

Kram hjärtat!

Karin sa...

TACK Lotta!!

Anonym sa...

Men älskade Karin!
Du är ju helt normal!!!
Precis sådär mådde jag med Wille, det var skitjobbigt & alla bara tjatade om hur jävla tacksam man skulle vara!
Men ingen är tacksam för att må like crap!
Du ska föda ditt fjärde barn & du är inte 20 längre ;)
Klart att det känns jobbigt!
Håll huvudet högt & tjut på, ingen tycker att du är oförtjänt detta barn, skitsnack!

& du, jag vet att du har en superfin mage, det har jag faktiskt sett!
Kroppen förändrats ju grav till grav, du är döööfin!///Jessica Kernell :)

Marianne sa...

Jag kände likadant när jag var i 6:e -7:e månaden. Kunde bara gå på kryckor, hade så ont i fogarna att jag skrek när jag skulle vända mig i sängen. Min sambo fick göra ALLT, jag låg bara som ett kolli i sängen och tyckte synd om mig själv! Men det blev bättre, sista veckorna har blivit mycket bättre med allt, hoppas det blir så för dig med! Jag går ofta utan trosor och stora byxor för trosor är så otroligt obekväma när man svullnar! Men vet du, jag hittade en klänning som var både skön och jag såg ganska fin ut i den, försök hitta något plagg som känns så för dig, för mig hjälpte det att bo i det plagget några veckor tills man mådde lite bättre... Hoppas du känner dig bättre snart! Många kramar Marianne

Lillasyster Sanna sa...

Vet du syrran, jag tänker inte säga att du inte ska känna såhär. Tvärtom. Det är en väldigt naturlig reaktion på trötthet, stress, ångest och oro.

Du är inte ensam. Det finns enormt många mödrar runt om i världen som känner som du. Som är rädda för att t. ex. pengarna inte ska räcka till, att de andra barnen inte ska få tillräckligt med uppmärksamhet, som är skräckslagna inför att föda, som oroar sig för att kroppen förändras *fast det är fullständigt naturligt!* (i detta sjuka, utseendefixerade samhälle så läggs en stor hets på kvinnan som ska vara onåbar, oskuldsfull, perfekt och omänsklig men "intet mänskligt är mig främmande". Du är KVINNA, du är livgiverska - det vackraste som finns!

Men du bär på något totalt rent, något som är utan skuld. Som växer för att din kropp skapar det. Din starka kropp som har klarat av att bära dig i 36 år, som har fött fram tre människor!

Du är modig som vågar berätta öppet och ingen skambelägger dig!

När du väl håller det nya lilla barnet i din famn tror jag att du bara kommer att känna kärlek.

Barnets första leende, skratt, steg, framsteg, o.s.v kommer göra allt värt det.

Håll ut! Snart är graviditeten över och du kommer vara mamma för alltid till det nya lilla livet.

Barnet är en gåva för livet - till livet.

Stor kram
lillasyster Sanna