lördag 31 januari 2009

Inge klipp :(

de blev inge klipp för Rasmus i går....
Han total vägra, så han fick åka hem med sin konstiga frisyr :)
Men jag fick en klippt lugg! Skönt, så nu ser ja igen :)
Efter klippet åt vi lunch i hop, Anso, syrran, Rasmus å ja.
Fast ja hade gklmt min plånbok, så min syrra fick betala...
Smart grej, man kanske skall fortsätta köra me den taktiken :)

I dag har Helena, Sanny, Rasmus å jag tagit en tripp till Viktväktarna.
Oj OJ OJ, vilken köööö! De va sista gången vi går inne i stan på en lörda kan ja lova!
De tog 1½ timme att bara betala och väga sig!
Jag har gått ner 2,1kg, allt som allt 6kg.
I morrn ska Helena och jag dra igång å kämpa hårt!
Så i morrn är det räkna point å inte äta nått dumt som gäller.
Jag har också skrivit ut ett springa vårruset träningsschema!
Om 16 v är det vårruset å då ska jag och Helena vara sjukt taggade!!!

Om ni undrar hur ja mår i dag, så känns det ganska ok.
Jag känner mig ensam och lite rastlös. Jag saknar Micke å få prata med honom.
Vad gör jag med alla tankar och funderingar, nu när jag inte har nån att bolla dom med??
Men, men, de kommer bli bra!
I dag sken solen här i Gustavsberg å då kände jag direkt att allt kommer lösa sig, allt kommer bli bra. Inte mellan oss, för han älskar mig inte, men med mig, allt kommer bli bra med mig!

Tack alla underbara för allt stöd! Jag är så tacksam!

2 kommentarer:

Hemmabloggaren sa...

Tack snälla du för kommentaren, bra att man kan muntra upp någon. Får en liten klump i magen när jag läser ikapp här på din blogg, du verkar ha det jobbigt och jag hoppas innerligt att våren kommer och värmer ditt hjärta snart. Styrkekramar från mig.

Anonym sa...

Jag är så glad att du har ljusnat lite, att du känner att du kommer överleva.

Skrev just jordens längsta uppsats om hela min och Vinces tid, det tog tre timmar. Skrev ner i princip allt. Jag vet inte ens hur jag ska förklara känslan, men man kan säga att han var den ENDA jag vågat känna så starkt för sen jag gjorde slut med Calle för flera år sedan.

Jag vet att jag aldrig kommer hitta någon som honom igen,


men jag försöker tänka:

att nej, det kanske jag inte gör. MEN jag kommer hitta någon som kan behandla mig som jag förtjänar. Nån som är värd mig.

*

Och de orden är till dig med.
TUSEN tack fina du för ditt stöd,
massa massa kramar!