tisdag 10 februari 2009

Rosaskimmer, rosenblad och ljuvmusik




När den här låten kom, grät jag första gången jag hörde den!
ÅÅÅ de gjorde så ont i hjärtat och ja sa till Micke, om du lämnar mig dör jag!
Jag kommer aldrig lämna dig, sa han då.....

Nu sitter jag här, ensam och lämnad....
Jag har inte dött en, men ibland tror jag f*n att jag kommer göra de!
Jag vill inte sitta här ensam i mitt radhus!
Just nu tryter all energi, ja sover dåligt på nätterna,
jag hatar att gå och lägga mig själv
och Rasmus sparkar på mig hela nätterna.
Jag vaknar med huvudvärk och ont i hela kroppen.

Jag har så många borden att jag tror jag drunknar!!
Måste göra läxorna!! Måste söka ny praktik! Måste söka sommarjobb.
Måste städa, tvätta! Måste fylla i Rasmus dagisbok. Jag måste träna för vårruset, räkna mina points och äta bättre.
Tom att hoppa in i duschen tar emot just nu!
Ja har ingen ork för nått eller lust.
Vill bara dra täcket över huvudet och sova bort tiden.
När jag vaknar igen, vill jag att Micke ska stå där och säga:
- Godmorgon älskling, jag älskar dig, vill du leva resten av ditt liv med mig, ska vi älska och vårda varandra resten av livet! Ska vi ha en liten bebis till? Fixa i trädgården, resa ihop, njuta av livet och åldras tillsammans?! Rosaskimmer, rosenblad och ljuv musik skall uppstå.
Jag ska försvinna i hans varma goa famn.

Ja, ja, ja vet att jag jag är naiv och dum, men drömma går väl!
Nu ska jag gå och dra täcket över huvudet och försöka sova!

I morrn ska jag sova hos mamma och pappa.

I dag har jag och Kajsa varit hos (bästa grannen) Carro, på hennes skola, hon utbildar sig till frisör och behövde ett "klipp offer" :)
Hon klippte Kajsa så fint! Ni får se bilder i morrn.

3 kommentarer:

Anonym sa...

Jag är glad att du vågar skriva dina äkta känslor nu. Förstår att det kan ta emot för man vill VISA för huvudrollen i frågan att man överlever ändå. Men överlever. Men man lever knappt. Inte med alla sinnen.

Så kände jag när Calle lämnade mig, för han hade blivit min psuykolog, pojkvän och pappa. (Det lät fel men du förstår hur jag menar.) Jag har en sån extrem separationsångest p.g.a pappas död så att bli lämnad är att tyna bort i sig själv.

MEN det behöver inte vara så. Du kommer fixa detta själv, för du har alltid dig själv att finna tröst dygnet runt i. Se dig själv som en vän som finns där, som förstår dig bättre än nån annan.

Önskar det fanns nåt jag kunde göra för dig.

Skickar iaf en stor elektronisk kram!

Anonym sa...

Hehe oj, vilken snygg stavning jag fick till på "psykolog".

Jeka (Jessica) sa...

Visst är låten fin, men den innehåller oxå ett budskap, att de vet att de kommer klara sig utan den de älskar. Ta vara på det.
Jag var knappt 20 när min stora kärlek & jag bröt upp, idag är jag 29 & visst gör det ont ibland, men jag lever, jag andas & jag ÄR.
Sänk alla måsten & alla borden. Det enda du MÅSTE göra nu är att ta hand om DIG! Tillåt dig att slicka dina sår, men det kan du inte göra så länge Micke både har kakan & äter den. Vet att det är skitsvårt, men du kommer sakta förgöra dig själv om du fortfarande släpper in Micke på livet, låt honom inte förföra dig ngt mer. Han mår inte bra & du kommer inte må bättre när han drar ner dig, gång på gång.
Var stark & säg nej nästa gång han närmar sig, helt omöjligt när kroppen & hjärtat bara säger "JA! JA! JA!" men detta är vad du BORDE.
du kommer fixa detta, jag vet det, & du kommer vara så jäkla stark efter det!
Så stark att Micke inte längre känner igen dig.